Indiana Jones and the Dial of Destiny

  • Svensk titel: Indiana Jones and the Dial of Destiny
  • Originaltitel: Indiana Jones and the Dial of Destiny
  • Speltid (min): 155
  • Release (Bio): 2023-06-28
  • Release (Blu-ray/DVD): 2023-12-05
  • IMDb: Indiana Jones and the Dial of Destiny

Recension - Bio

Det är ingen hemlighet att Karlsson älskar den här klassiska filmserien och alltid har gjort det. Om Indy så jagat magiska Shiva-stenar, kristna reliker eller UFO-dödskallar. Och nu är vi framme vid den ofrånkomliga finalen för mannen med piskan, fedorahatten och karisman.

Till att börja med: Harrison Ford levererar än en gång. Han är fortfarande oersättligt bra i rollen som hängiven arkeolog och äventyrare. I nya filmen får 80-åringen gestalta en nyligen professorpensionerad och nyskild Indy som blivit en ensam gammal gubbe som klagar på hög musik, i samma historiska veva som den första månlandningen. Det nya (och allra sista) äventyret drar igång när doktor Jones driftiga guddotter Helena (skickligt spelad av Phoebe Waller-Bridge) vill hitta den grekiska vetenskapsmannen Arkimedes mystiska mojäng "the dial of destiny". 

Antonio Banderas gör en lite för kortvarig, men godkänd, biroll på en båt. Kylige Mads Mikkelsen är som förväntat perfekt som (ännu en) skurk - doktor Voller. Helenas ficktjuvsskyddsling Teddy (Ethann Isidore) gör också ett bra jobb - desto mer subtil än sidekicken Short Round i den andra filmen. 

Den gamla matinékänslan med världskartagrafik, exotiska miljöombyten och sedvanliga minibiljakter och kidnappningar är tillbaka. Sallah (sköne John Rhys-Davies) med fezen gör också tacksam minicomeback, liksom Indys kroniska ormskräck. Den välgjorda äventyrsfilmen är mer underhållande än vad jag hade förväntat mig. Old man Indy rider, klättrar och slåss som vore han hälften så gammal. Vi får en sjyst nazistprolog på ett tuffande tåg när hjälten var i sin prime. Gillar även den oväntade vändningen framåt slutet av rullen när våra hjältar hamnar i (het)luften.

Lite synd är det att Steven Spielberg hoppade av sin egen filmserie. Men är det något trygge regissören James Mangold kan så är det att få till en värdig svanesång för en hyllad actionhjälte, precis som med "Logan" på "X-Men"-fronten för några år sedan. Slutscenen är mycket fin och passande. Hatten av också för legendariske kompositören John Williams som i och med femman nu skapat utsökt orkestral musik för filmserien i över 40 års tid. 

Johan Karlsson

Kommentarer