Recension - Bio

Regissören och auteuren Tim Burtons senaste film återförenar Michael Keaton ("Batman") med Winona Ryder ("Stranger Things"). I en uppföljare som släpps hela 36 år efter originalfilmen! Den som väntar på något gott ...

Älskar i regel Tim Burtons stämningsfulla, gotiska långfilmer, gärna med pampig musik av Danny Elfman, men jag hade aldrig tidigare sett den märkliga åttiotalsrullen "Beetlejuice". Där Keaton spelade demonen med samma namn som ställde till med kalabalik bland spökhus, förlorade själar och en löjlig sandorm som absolut inte hade platsat i "Dune"-filmerna. Såg den dock nu inför tvåan, för att få bättre koll på bakgrundsstoryn, och den var ofta makabert underhållande och fantasifull. Tre gravstenar av fem möjliga i betyg.

Bioaktuella tvåan heter upprepande nog "Beetlejuice Beetlejuice". Den är ännu bättre. En helknäpp rulle! Jag skrattade mycket i biosalongen. Vi återvänder till den fiktiva småstaden Winter River där flera karaktärer återvänder för en excentrisk begravning. Fantastiska skådespelare rakt igenom i tvåan. 

Synska Lydia Deetz (Winona Ryder) är nu vuxen och försöker lappa ihop sin ansträngda relation till dottern Astrid. Där gör som väntat Jenna Ortega ("Wednesday") en lysande snärtig insats. Med en bonusreferens till "Scream" för den uppmärksamme. Och Michael Keaton är mycket energisk som sin klassiska Beetlejuice-roll. Galenpannan som fortfarande vill gifta sig med Deetz. Man hade velat veta ännu lite mer om hans gravplundringsliv som dåtida (levande) människa. 

Vad mer? Catherine O'Hara (Kevins mamma i "Ensam hemma 1-2") är extremt rolig som pretentiös konstnär i "Beetlejuice 1-2". Och hennes slingrande öde i tvåan får ni inte missa. Betyget för "Beetlejuice Beetlejuice" blir fyra förkrympta huvud av fem möjliga. Den överträffade faktiskt mina förväntningar. 

Varför kom ingen svensk filmproducent på denna spöklika idé? "Äppeljuice Äppeljuice" hade varit en säker kassasuccé för Joakim Lundell. Eller?

Johan Karlsson