Recension - Blu-ray/DVD

Det är återigen dags för de årliga Vallebyspelen, och en av de mest populära grenarna är förstås Hela Havet Stormar. Ni vet, leken där de tävlande går runt medan det spelas musik och så fort musiken stoppas så måste de skynda sig att sätta sig ner på en ledig stol och den som inte får en plats åker ut.

Som brukligt är tränar deltagarna oerhört noga inför spelen, men när de en efter en skadas på mystiska sätt inser Lasse och Maja att det är något skumt på gång. Vem är det som är ute för att förstöra Vallebyspelen?

“LasseMajas Detektivbyrå” såg dagens ljus första gången 2002, då den första boken i serien släpptes. Sedan dess har det blivit inte mindre än 33 böcker till, ett antal pysselböcker, en julkalender på TV, ännu en TV-serie, flera datorspel och åtta långfilmer, varav detta är den senaste. Många av böckerna har lästs här hemma, även om barnen nu vuxit ifrån dem, och vi har också sett flera av filmerna (senast “LasseMajas detektivbyrå: Det första mysteriet”). När nu “Maskoten som försvann” dök upp som ett recensionsexemplar frågade jag barnen om de ville göra mig sällskap i soffan, men frågan är om pappa någonsin varit så töntig. Klart de inte vill se en barnfilm, så cringe. Så det var bara att sätta sig allena och ta in filmen.

Under åren som gått har skådespelarna bytts ut flera gånger, framförallt barn växer ju otroligt fort och kan inte stanna kvar i rollerna hur länge som helst. Sedan den förra filmen jag såg har man här också bytt ut de flesta vuxna också, så igenkänningsfaktorn var lite lägre än väntat. Men nog är det ändå lite småmysigt på det sätt man kommer ihåg, även om det blir oerhört tydligt att jag som snart 52-årig man inte direkt tillhör målgruppen. Jag måste dock peka ut Cecilia Forss som är härligt överspelande i rollen som Betty. Otroligt underhållande, och påminde inte så lite om Christine Meltzers karaktär i senaste julkalendern.

Det blir en tvåa i betyg för min del. Filmen är inte dålig på något sätt, och jag är övertygad om att den yngre publiken uppskattar den ännu mer än den här gamle gubben.

Fredrik Liljegren, chefredaktör