Recension - Blu-ray/DVD

Syskonen Natalie och Henry flyttar efter moderns död till staden Chuglass där Natalie har fått jobb. De försöker anpassa sig till den nya livssituationen, men det är inte helt oproblematiskt. När Henry en dag slötittar i en TV-spelsbutik som drivs av den gamle spelmästaren Garrett hittar han komponenter till en portal. Av ren nyfikenhet sätter han ihop dem och vips! så har en portal öppnats. Nu blir Henry, Natalie, Garrett samt mäklaren Dawn indragna till en helt ny värld - The Overworld. En konstig värld befolkad av konstiga varelser, där allt är färgglatt, tiden går fort och allting verkar lite fyrkantigt. Här möter de Steve, en annan människa som befunnit sig i Overworld en längre tid och blivit en expertbyggare. Han förklarar inte bara hur världen fungerar, vad de måste akta sig för, utan också hur de ska kunna ta sig hem igen. Det kommer dock inte bli enkelt…

“A Minecraft Movie” liknar ingenting annat. Det är glatt, färgsprakande, ganska roligt och otroligt korkat. Jag testade “Minecraft” för flera år sedan men upptäckte ganska omgående att det inte var något för mig. Däremot har jag suttit med ungarna när de spelat en hel del, så lite koll har jag på världen och jag kände igen de allra flesta av de konstiga karaktärer man stöter på under filmens gång. Storymässigt är det tunt, tunt, tunt, men jag tror ärligt talat inte att det gör någonting. Jag såg tillräckligt med underhållningsvärde i skådespelarnas prestationer. Syskonen Natalie och Henry spelas av Emma Myers (“Wednesday”, “A Good Girls Guide to Murder”) och Sebastian Hansen, medan Garrett, som har aningen svårt att släppa greppet om 80-talet, spelas av Jason Momoa. Steve spelas av Jack Black, på ett sätt som bara Jack Black kan. Mäklaren Dawn som ofrivilligt dras in i detta äventyr spelas av Danielle Brooks, som tidigare setts i bland annat “Orange is the New Black” och “Peacemaker”. Dessutom får vi se den alltid underbara Jennifer Coolidge i en liten roll, bara en sådan sak!

“A Minecraft Movie” är en bagatell rent filmmässigt. Men det är en rätt snygg bagatell ändå, och jag hade inte tråkigt när jag såg den.

Fredrik Liljegren, chefredaktör