Recension - Blu-ray/DVD

Gladiator är inte historien trogen om det var någon som trodde det. Den lånar visserligen friskt från den verkliga historien om den stoiska filosofkejsaren Marcus Aurelius (121-180) och hans Romarrike som var på topp då han regerade. Aurelius besegrade de vildsinta Germanerna och försåg oss med massor av fina filosofiska texter, men i grund och botten var Marcus Aurelius en överskattad historisk person och statsöverhuvud som regerade över ett rike vars storlek skapade sin egen undergång. Med hjälp av Commodus.

Commodus var Marcus Aurelius son och Aurelius själv utnämnde honom som 16 åring till medregent och tillsammans kunde de se Germanerna gå under. Commodus var en duktig och orädd soldat som agerade snabbt och, kanske ibland, något dumt, men inte mer än någon annan romersk härskare eller ståthållare. Ändå uppskattades han bland härerna och av pappan. Marcus Aurelius dog av sjukdom år 180.

Vid faders död blev Commodus något stor i korken. Han avslutade de viktiga norra krigen vid Donau och returnerade sig själv till Rom där han inrättade sig i en tyrann-diktatorisk ställning och så kom 84 år av stabilitet och tillväxt i Romarriket till sitt slut. Han blev allt mer och mer hatad och hans egen syster, Lucilla, planerade att lönnmörda honom. Som hämnd på dessa planer lät Commodus avrätta ett gäng senatorer och därefter vågade man inte trotsa honom alltför mycket. Han blev på köpet sinnessjuk och gav Rom ett nytt namn: Colonia Commodiana, Commodus Koloni. Han inbillade sig att han var Hercules och att han när som helst kunde agera gladiator och kämpa vildsinta kamper mot lejon bara genom att använda pil och båge. Slutligen blev hans rådgivare rådlösa och löste problemet med att låta en proffsbrottare!!! strypa honom. Så går den riktiga historien.

Filmen Gladiator introducerar general Maximus som den sanna hjälten, som genom list, mod och vildsinta händelser frigör Rom från dess gissel, Commodus. Den filmiska historien är inte speciellt verklighetstrogen i berättelsen, men i scenerier och enstaka händelser slår den oss med häpnad. Filmmakarna har skapat (digitalt) såväl Rom som alla andra miljöer och gjort dem så förbluffande verkliga att man inte kan låta bli att se ut som en fågelholk av förundran.

Det visuella förstärks genom rentav fantastiska stridsscener och för en gångs skull kan jag inte opponera mig emot någon som helst orealism. Trots att film är, i vanliga fall, en händelse i en alternativ realitet, kan man bara inbilla sig hur grymt det egentligen var att leva som slav, gladiator eller annars bara som tigerföda i det antika Rom. Regissören Ridley Scott besparar oss inget. Han visar allt utan att en enda gång frossa i hemskheterna. Trots detta är Gladiator extremt blodig, rå och naken. Man har kommit en bra bit från Hollywoods kostymfilmer och trots att skapelser som ”Cleopatra” eller ”Ben Hur” kan förbluffa oss med det visuella vinner Gladiator över dem med den realism som den gode Scott skapat.

Skådespelarna är lika välvalda som specialeffektsteamet. Russel Crowe gör en utomordentlig prestation som general Maximus. Han är lågmäld och lider av hemlängtan. Plötsligt drivs han av hämndkänslor och det finns inga gränser för hans raseri. Crowe är värd guld i denna roll. Joaquin Phoenix som kejsar Commodus är också sevärd. Sällan han man skådat en mera paranoid uppvisning av en romersk kejsare. Inte teatraliskt, utan bara känslosamt. Commodus misstror alla och allt, växlar humör snabbare än Nero, Caligula och Claudius tillsammans, vill älska med sin syster och tuggar på naglar i nervositet. Danskan Connie Nielsen (Så het! Grrrr…!!!) spelar Lucilla och fyllbulten Oliver Reed (RIP) gladiatortränaren Proxima på ett sätt som inte lämnar något att önska. Över lag är alla skådespelarprestationer mycket fina.

Något som vissa kritiker har klagat på är sättet som Ridley Scott använder i sitt berättande. Han växlar från långdraget till vildsint på sekunder och använder samma speciella kamerateknik i filmen som Steven Spielberg i ”Saving Private Ryan” och som man har kunnat se i filmer som ”Three Kings” och ”Pitch Black”. Överexponerat och lätt hackigt, handkamera och stationärt om varandra. Men detta är en effekt, inget fel.

Musiken sitter där den ska och fotot är, ja, bara så jävla bra. Gladiator är en av de bästa, om inte rentav den bästa ”historiska” filmen någonsin. Och det är egentligen inte så konstigt. Med folk som Ridley Scott och Steven Spielberg (exekutiv producent, DreamWorks) kan en produktion som denna knappast bli dålig. Specielleffekterna kommer från Mill Film och det namnet kan vi lägga på minnet. A/V är av högsta möjliga kvalité, så imponeringsfaktorn i hemmabiosystemet blir högre än högt. Mycket bra film.

Jan Ahlgren

Andra recensioner