Recension - Blu-ray/DVD

Om man är blind från födseln och plötlsigt får synen tillbaka hur vet man då av vad man ser som är verkligt? Bröderna Pang berättar historien om Mun som vid vuxen ålder får nya ögon inoppererade. Allt går som man hoppats och hon får synen tillbaka. Suddigt till en början, men allt eftersom klarnar bilden. I all det suddiga börjar konturer av gestalter att träda fram, vanliga människor och människor som ar döda; vålnader efter döda människor som begat självmord och som inte fått någon ro. Tillslut förstår hon att hon ser saker som ingen annan ser och detta inleder en jakt efter ögonens tidigare ägare. Långsamt börjar hon förlora förståndet och får allt svårare att orka med att leva.

Liknande historier har vi kanske sett förut, senast I “Sjatte sinnet”, men “The Eye” får denna att se ut som en Disney saga. Allt är brilliant gjort och det mästerliga utförandet gör att du latt glömmer den välkanda historien och koncentrerar dig på att inte skrika för högt av rädsla. Det är snabba klipp, mycket ljud och mästerliga scener från Muns perspektiv;suddiga bilder av gestalter som skulle få vem som helst att tappa förståndet. Men inget ont om historien, trots att den känns igen. Den håller rakt igenom och mot slutet räddas den från att bli en klichè utan förvandlas till en varm historia och ett slut som faktiskt nästan flyttar filmen från skräckgenren till ett varmt drama.

En månad efter att jag sett “The Eye” är jag beredd att flytta betyget från en 4:a till en 5:a. Detta gör jag for att det är en film som jag fortfarande kommer ihåg och som jag tänker på lite då och då. Känslan av kalla kårar som startar I svanken och drar sig upp mot nacken och får nackhåret att stå, kan jag lätt återkalla när som helst. Jag trodde jag sett det mesta, men “The Eye” visar motsatsen. Osäkert är dock om den någonsin kommer att komma på bio till Sverige, men gör den det kräver jag att du går och ser den. Försok att få tag på den på video eller DVD, den är värd varenda krona. Som en aptitretare kan du gå och se “The Ring”, en re-make av en asiatisk skräckis I samma anda, men som vanligt (ähum…) när det gäller amerikanska re-makes av filmer, se naturligtvis hellre originalet.

Jesper Isaksson