Recension - Streaming

Det börjar närma sig jul, och Harper är lika exalterad över den stundande högtiden som alltid. Flickvännen Abby har däremot svårare att se storheten med denna helg, men försöker hålla andan uppe ändå. I ett försök att peppa Abby bjuder Harper med henne hem till sina föräldrar över jul, vilket Abby till sist tackar ja till. Det är ett stort steg förstås, eftersom hon inte har träffat dem tidigare, men det känns ändå som att det är dags.

Det är bara ett litet problem med situationen. Eller stort problem rättare sagt. Harper har fortfarande inte kommit ut för sina föräldrar, utan har bara sagt att Abby är hennes rumskompis…

”Happiest Season” är skriven och regisserad av Clea DuVall, som också sagt att filmen är självupplevd. Jag misstänker dock att det har kryddats på med en hel del Hollywood ovanpå.

Förutsättningarna för en riktigt intressant film finns där, absolut. Harpers inre konflikt och rädsla för att komma ut för sina föräldrar och därmed inte ”leva upp till deras krav” är något som alldeles för många runt om i världen säkerligen kan relatera till och jag tycker att bara den biten förtjänar en allvarligare, i brist på bättre ord, historia. Istället blandas det stundtals med ren buskis i värsta Griswold-anda för att rundas av med ett sockersött Hollywoodslut.

Därmed inte sagt att filmen inte är sevärd, för det tycker jag att den är. Harper spelas av Mackenzie Davis (”The Martian”, ”Terminator: Dark Fate”) och Abby spelas av Kristen Stewart (”Twilight”, ”The Runaways”). De är båda väldigt bra i sina roller, och jag som vanligtvis har extremt svårt för Stewart tyckte hon skötte sig fint här. I andra roller ser vi Mary Steenburgen (”Tillbaka till framtiden III”) och Victor Garber (”Alias”) som ambitiösa föräldrar. Vi får också se Alison Brie och Mary Holland som Harpers systrar, samt Dan Levy som Abbys kompis John. Dessa, och många andra lysande skådespelare, hjälper till att hålla filmen intressant och trots viss buskis känns det ändå allt som oftast trovärdigt.

Ett sidospår: jag kan inte komma över hur lik Dan Levy är sin far, Eugene Levy!

”Happiest Season” kunde ha varit lite modigare, men till syvende och sist är det en stabil, välgjord, trevlig och underhållande film vars budskap bara kan reta upp den mest inbitna homofob. Och ärligt talat, vem bryr sig om vad en sådan tycker?

Fredrik Liljegren, chefredaktör