Ghostbusters: Afterlife

  • Svensk titel: Ghostbusters: Afterlife
  • Originaltitel: Ghostbusters: Afterlife
  • Speltid (min): 123
  • Release (Bio): 2021-11-19
  • IMDb: Ghostbusters: Afterlife

Recension - Bio

Spökjägarnas återkomst är ett faktum. 37 slajmiga år efter originalfilmen. Ska "Ghostbusters: Afterlife" kunna undvika de kassa treornas förbannelse? Svaret är: Absolut! Den är kalasbra. 

Vetenskapsnörden Phoebe (Mckenna Grace) och tonåringen Trevor (Finn "Stranger Things" Wolfhard) flyttar motvilligt till en sliten gård som tillhört deras isolerade gamla morfar. Tillsammans med sina nya polare "Podcast" (Logan Kim) och Lucky (Celeste O'Connor) måste de väcka nytt liv i Ecto-1 och sätta stopp för en drös med livsfarliga spöken. Det unga gardet är väldigt likeable och är värdiga arvtagare till sina klassiska protongevär och spökfällor. 

Ungdomarna backas upp av vuxna spelade av välcastade Carrie Coon (morsan) och Paul Rudd (läraren/seismologen). Dessutom gästspelar de gamla stötarna en stund - härliga Bill Murray, Dan Aykroyd, Ernie Hudson, Annie Potts och min personliga favorit Sigourney Weaver. Ensemblen är därmed oerhört stark. 

Det är trevligt med en popcornfilm som tilltalar flera generationer. Det är trevligt att nutidens spökeffekter inte ser ut som kattskit och att arsenalen är uppgraderad. Det är till och med trevligt att filmen återvinner ettans badguys. Jag köper det när utförandet är så pass bra.

Inte nog med att berättelsen är förbaskat familjefilmsspännande och riktigt rolig. Det här är den första "Ghostbusters"-rullen som berör mig till tårar också. Så här har jag inte lipat för något populärkulturellt sedan den andra säsongsavslutningen av "The Mandalorian". Härligt att bli golvad och berörd igen! Det trodde jag inte.

Regissören Jason Reitmans fingertoppskänsla är beundransvärd. (Hans farsa Ivan regisserade ettan och tvåan.) Nostalgin kickar in, men på ett oerhört värdigt sätt. Filmen är ett enda långt, vackert och charmigt kärleksbrev till Harold Ramis (Egon Spengler), som gick bort 2014. Har man en stark relation till de två originalfilmerna från 80-talet så är den här genomtänkta uppföljaren helt oemotståndlig. Faller man inte för "Afterlife" så måste man vara en robot. Det är ett faktum.

Johan Karlsson

Kommentarer