Ghostbusters: Afterlife

  • Svensk titel: Ghostbusters: Afterlife
  • Originaltitel: Ghostbusters: Afterlife
  • Speltid (min): 123
  • Release (Bio): 2021-11-19
  • Release (Blu-ray/DVD): 2022-03-14
  • IMDb: Ghostbusters: Afterlife

Recension - Blu-ray/DVD

Den lite nördiga Phoebe tvingas flytta tillsammans med sin bror Trevor och mamma Callie till en gammal nedgången gård ute i ingenstans. Den tillhörde Callies far, tillika barnens morfar, som varit frånvarande under större delen av Callies liv. De flyttar in och bestämmer sig för att försöka skapa ett nytt kapitel av sitt liv i den lilla staden.

Men det tar inte lång tid innan de inser att det är något skumt på gång. Området är utsatt för dagliga jordskalv, utan att det finns någon vetenskaplig förklaring till det. Samtidigt upptäcker Phoebe att hennes morfar hade ett helt laboratorium gömt under huset, och att hans namn var Egon Spengler - en alldeles äkta Ghostbuster.

Tillsammans med nyvunna vänner och en entusiastisk lärare får nu Phoebe och Trevor göra allt de kan för att stoppa den annalkande spökinvasion som hotar staden. Det är tur att det finns en välutrustad, om än sliten, Cadillac med regplåten “Ecto-1” i ladan…

Ghostbusters. Jag har skrivit förr om hur mycket den första filmen betytt för mig och mitt filmintresse, och hur stor plats den fortfarande har i mitt hjärta. Jag tillhör den lilla skaran som inte heller provocerades av Paul Feigs version från 2016 utan lät mig roas av den kvinnliga skaran spökjägare. Men det är klart att jag blev väldigt intresserad när jag första gången fick höra om att Jason Reitman skulle följa i sin fars fotspår och regissera en “riktig” uppföljare. Samtidigt försökte jag hålla mina förväntningar på en rimlig nivå, även om det var svårt.

Nu när jag äntligen har sett “Ghostbusters: Afterlife” kan jag bara säga att jag är nöjd. Jag är glad. Jag känner mig tillfreds. Reitman har hittat rätt ton, och har med sin film fått till en värdig uppföljare till pappas gamla mästerverk.

Visst, den är inte perfekt. Den är relativt förutsägbar. Den är fullmatad med upprepningar/hyllningar till scener från originalfilmen. Det är så mycket fanservice att hälften vore nog. Men det är precis vad jag ville ha. Det är en varm och mysig hyllning till de gamla spökjägarna från förr, inte minst till Harold Ramis (Egon Spengler) som gick bort 2014.

Jag ser gärna fler filmer med samma gäng, där de kan få stå mer på egna fötter. Stafettpinnen har officiellt överlämnats.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Andra recensioner

Kommentarer