Recension - Blu-ray/DVD

19-åriga Linnéa bestämmer sig för att bli porrstjärna, och reser till Los Angeles för att starta sin karriär. Under artistnamnet Bella Cherry börjar hon gå på diverse auditions och inspelningar, hela tiden med fokus på att bli en av de största inom branschen. Men vägen dit är allt annat än rak och hon inser snart att branschen är hårdare än vad hon någonsin anat.

Svenska dramat “Pleasure”, regisserad av Ninja Thyberg, skulle ursprungligen haft premiär på filmfestivalen i Cannes 2020, men då festivalen ställdes in fick den istället premiär på anrika Sundancefestivalen året efter. Samma år visades/streamades den på Göteborgs filmfestival och hade slutligen svensk biopremiär under hösten.

Nu är det dock dags för ett DVD-släpp, och det är först nu jag har fått möjlighet att se denna omtalade film. En sak är klar, det är ingen enkel film att titta på. Sexscenerna är enligt uppgift simulerade, men filmen är ändå mycket explicit och vissa scener är rent av plågsamma att se. Debuterande Sofia Kappel, som spelar huvudrollen, är helt fantastisk! Hon är trovärdig till hundra procent, och det i en film som jag skulle tro många betydligt mer rutinerade skådespelare inte hade klarat av. Många andra roller spelas av “riktiga” vuxenfilmsaktörer och vissa spelar till och med sig själva, däribland producenterna Mark Spiegler och Axel Braun (vars pappa Lasse Braun också var berömd porrfilmsproducent under flera decennier och vars historia vi fick höra mer av i dokumentären “Porno & Libertà” som tidigare recenserats här på Tellusfilm).

Även regissören Ninja Thyberg ska ha en eloge för denna film. Hon har länge utforskat denna bransch och det är tydligt att den bild hon målar upp i “Pleasure” inte är ren fantasi utan verklighetsanknytning utan snarare en väldigt sann bild av hur det verkligen ser ut.

Det är inte helt enkelt att sätta betyg på “Pleasure”. Jag tycker inte att den egentligen når upp till en fyra, men samtidigt är en trea för futtigt. Vi använder oss som bekant inte av halvpoängare på Tellusfilm, men då helhetsintrycket är betydligt närmare en fyra än en trea så måste det helt enkelt också avspeglas i slutbetyget.

“Pleasure” har också det kanske tveksamma nöjet att hos undertecknad hamna i kategorin “bra film jag aldrig vill se igen”. Den har dock trevligt sällskap, av bl.a. “Schindler’s List” och “Krigarens själ”.

Fredrik Liljegren, chefredaktör