Recension - Blu-ray/DVD

Året är 1961 när den unge Robert Zimmerman, eller Bob Dylan som han kallar sig, liftar till New Jersey för att kunna besöka sin idol, folksångaren Woody Guthrie på sjukhuset. Guthrie är svårt sjuk i Huntingtons sjukdom och kan inte längre spela, sjunga eller ens prata. På sjukhuset möter Dylan även Pete Seeger, som ofta spenderar tid med sin gode vän Guthrie.

När Dylan berättar att han också skriver och spelar musik blir han ombedd att spela en sång för dem. Han gör så, och både Guthrie och Seeger blir imponerade över den unge mannens talang. Så till den grad att Seeger tar sig an honom, erbjuder tillfällig logi i hans hem och introducerar honom till New Yorks folkmusikscen, där han en kväll får spela efter Joan Baez på en klubb en kväll. Han imponerar stort, både på Baez men också på det skivbolagsfolk som satt i publiken och går hem med ett kontrakt.

Nu är bollen i rullning… som en rolling stone skulle man kunna säga.

“A Complete Unknown” berättar historien om hur Bob Dylan blev känd, och avslutas med den berömda spelningen på Newport Folk Festival 1965 där han till publikens stora besvikelse spelade rockmusik på elektriska instrument och faktiskt blev utbuad. Filmen är baserad på boken “Dylan goes Electric” av Elijah Wald, och har regisserats av James Mangold. Mangold är inte grön när det gäller den här typen av filmer, han regisserade ju också den magnifika  “Walk the Line” om Johnny Cash.

Jag har alltid varit väldigt kluven när det gäller Bob Dylan. Som låtskrivare tycker jag att han är enormt skicklig och har skrivit massor av fantastiska låtar, men som sångare… njae, där är han verkligen inget vidare. Dessutom verkar han vara lite av ett rövhål, men det gäller väl å andra sidan väldigt många manliga singer/songwriters *host*Lundell*host*.

När det dessutom blev känt att Timothée Chalamet skulle spela huvudrollen tappade jag det lilla intresse jag hade i förhand för filmen. Jag har nu sett honom i “Dune”-filmerna, den usla “Wonka” och något mer och inte sett den minsta gnutta av talang i grabben. Bara ett sött ansikte, ingenting mer.

Nu, kära vänner, har jag ändrat åsikt. Inte om “Dune” eller “Wonka”, de är fortfarande riktiga sömnpiller, men Chalamet visar i “A Complete Unknown” att han absolut har talang. Han lärde sig att spela gitarr och munspel för filmens skull, och även att sju… låta som Dylan.

Jag blev riktigt engagerad under filmens gång och inte ens Edward Norton, som i vanliga fall retar gallfeber på mig, fick mig att tappa fokus. Norton spelar Pete Seeger, och känns lite mer jordnära och nedtonad än vanligt (tack och lov).

“A Complete Unknown” var en väldigt positiv överraskning för mig, och jag kan bara ge den mina rekommendationer.

Fredrik Liljegren, chefredaktör