Recension - Blu-ray/DVD

Frankrike, andra halvan av 1300-talet. Efter att de båda väpnarna Jean de Carrouges och Jacques Le Gris kämpat sida vid sida för den franske konungen går de tillbaka till sina “normala” liv. Le Gris får en ny uppgift, att samla in skatter åt greve Pierre II d'Alençon. När Jean inte kan betala i tid övertygar Jacques Pierre att han kan betala senare, som en tjänst.

Jean bestämmer sig för att han måste gifta sig till lite pengar och mark. Han hittar Marguerite de Thibouville, som inte bara kommer med en hyfsad hemgift utan är vacker till på köpet.

De båda gifter sig, men när en väldigt eftertraktad bit land inte ingår i hemgiften som utlovat blir Jean arg. Svärfar hade tvingats ge bort denna mark till greven då han själv var skuldsatt, men Jean hävdar att han och ingen annan har rätt till den och stämmer både greven och sin forne vän Le Gris. Osämja uppstår.

Vid ett senare tillfälle verkar de dock återknyta vänskapsbanden, men det är då Le Gris får syn på Marguerite. Van att få det han vill ha söker Le Gris upp Marguerite när hon är ensam hemma och förgriper sig på henne. Själv tror han att hon överlycklig när han våldtar henne, men så har han ingen koll heller. Marguerite berättar om händelsen för sin man när han kommer hem och han blir vansinnig över att ha blivit så förnedrad. Att HAN blivit det alltså, märk väl. Han tar Le Gris till domstol, och då denne nekar till anklagelserna utmanar Jean honom i en duell till döden. Den som vinner är utpekad av Gud (suck) till sanningssägare. Vinner Jean återfår Marguerite sin heder, men om Le Gris vinner ska både hon och Jean dö. Härlig rättvisa.

“The Last Duel” alltså. Det är nästan två och en halv timme drama, där den sista halvtimmen (på ett ungefär) ägnas åt den titulära duellen. Innan dess får vi se denna historia berättas inte en gång, inte två gånger, utan TRE gånger. Först ur Jean de Carrouges vinkel, sedan från Jacques Le Gris och sist men inte minst från Marguerite själv.

Jag har väldigt blandade känslor inför regissören Ridley Scott. Å ena sidan är han mannen bakom mästerverket “Alien” och andra höjdare som t ex “Thelma & Louise” och “Black Rain”. Å andra sidan gjorde han spektaklet “Exodus” och de skitnödiga “Prometheus” och “Alien: Covenant”. Någonstans där i mitten, minglandes med “Gladiator”, skulle jag vilja placera “The Last Duel”. Missförstå mig rätt, filmen är enormt välgjord och det ser felfritt ut. Historien är intressant och hemsk, och framförallt Jodie Comer i rollen som Marguerite är fantastisk. Nästan lika bra är Adam Driver som Jacques Le Gris, men vad fasen har hänt med Matt Damon? Han känns enormt frånvarande, och har mindre utstrålning än fuskskägget han har på sig. Rent spontant tycker man ju att han borde vara lite mer entusiastisk, han har ju trots allt skrivit manus tillsammans med Ben Affleck (som också spelar greven) och Nicole Holofcener. Den sistnämnda anlitades för att få lite kvinnlig touch på manuset, vilket dock inte hindrade folk från att högljutt kritisera herrarna Scott, Damon och Affleck för att gotta sig i en otäck våldtäkt.

Stundtals är filmen uppe på en stark fyra, speciellt när vi får se händelserna som Marguerite upplevde dem. Men som helhet sett blir det inte mer än en stabil trea i betyg. Jag tror att filmen hade mått bra av att trimmas lite till, kanske ner till två timmar.

Varför inte “Blade Runner” nämndes bland Scotts mästerverk? För att jag tycker att det är en snarkfest.

 

The Last Duel - © 2021 20th Century Studios

 

Fredrik Liljegren, chefredaktör