Recension - Blu-ray/DVD

En aktivistgrupp åker till Amazonas för att protestera mot regnskogsskövling men hamnar i händerna på en kannibalstam. Storyn får enkelt plats på ett A4, och det är precis så det skall vara i den här typen av film. Genren kannibalfilm var som störst under 80-talet med filmer som Cannibal Ferox, Eaten Alive, men framförallt Ruggero Deodatos mästerverk Cannibal Holocaust från 1980. Och det är också nämnd film som regissören Eli Roth (Hostel, Cabin Fever) influerats av i The Green Inferno. 

The Green Inferno var arbetsnamnet på Deodatos Cannibal Holocaust och likheterna mellan filmerna är många. Jag tycker däremot Eli Roth är en betydligt sämre regissör än Deodato. Ord som mästare, kultregissör och geni har nämnts i samma mening som Eli Roth. Och skall sanningen fram är det väl bara Cabin Fever från 2002 som är något att ha. De båda Hostel-filmerna kanske var kul för stunden, men definitivt inga skräck-mästerverk.

Tillbaka till The Green Inferno. 

Efter att ha legat på hyllan sedan 2013 verkar det som Roth har haft svårt med att få ut filmen till publik och recensionerna under testvisningarna har varit blandade. Så det var både med låga och höga förväntningar jag bänkade mig framför TVn. Det finns en hel del att klaga på och logiken bland filmens aktivister är skrattretande. Men jag väljer att fokusera på det positiva. En mycket bra kannibalfilm, med lagom dos spänning, en hel del gore och urusla skådespelare. Precis som det skall vara. Jag skulle nog vilja påstå att det är Roths bästa film sedan Cabin Fever.

Stefan Johansson