Karlssons optimala årskrönika 2020
Biobesöken var begränsade, och stundtals obefintliga, pandemiåret 2020. Likväl finns det minnesvärda höjdpunkter från såväl streaming som bio. Så här sammanfattar Karlsson det gångna film- och tv-året.
Årets tv-serie: "The Mandalorian" (Disney+). Överlägset bäst i en fjärran galax! Kolla in min hyllande recension av säsong 2. Finns inte mycket mer att tillägga. Perfektion.
Årets Sherlock-rulle: "Enola Holmes" (Netflix). Sherlocks lika briljanta lillasyster Enola Holmes lämnar hemmets lugna vrå för att lösa fallet med sin försvunna mamma, samtidigt som hennes vägar korsas med en ung lord som är riskabelt på rymmen. Millie Bobby Brown ("Stranger Things") är toppen i huvudrollen. Underhållande. Upplösningen kunde varit betydligt bättre. Helheten dock bättre än Robert Downey-rullarna. Faktiskt.
Årets överraskning 1: "The Stranger" (Netflix) är välspelad och mycket fängslande. Precis lagom lång med sina åtta beroendeframkallande avsnitt och sin halshuggna alpacka. Kriminalserien är komplex, begåvat skriven och mysteriet nystas upp bit för bit med flera fantastiska vändningar i handlingen. Missa inte.
Årets överraskning 2: "The Old Guard" (Netflix). Charlize "Furiosa" Theron levererar i ännu en fet actionroll. Här spelar hon Andromache of Scythia - en lastgammal krigare med evigt liv. Andys crew kämpar mot ondskan - och i denna nutidsstory ett samvetslöst läkemedelsföretag. "The Old Guard" är i princip en ny "Highlander", på gott och ont.
Årets action: "Extraction" är en brutalspännande kidnappningsaction som aldrig drar ner på tempot. Hög bodycount som i den gamla skolans "Rambo"-rullar. Då kan man förlåta några logiska luckor. Stuntmannen Sam Hargrave gör en lyckad regidebut där också stuntinsatserna är en av filmens styrkor.
Årets superhjälterulle: "Birds of Prey" med starka kvinnor i hela rollistan. Cool action. Cathy Yan övertygar som regissör med hjälp av Christina Hodsons ("Bumblebee") finurligt berättade manus. Det här är Harley Quinns show. Vad behöver man mer än en läcker ostmacka, glitterpatroner och en flinande hyena?
Årets knäppaste komedi: "Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga" är inte Will Ferrells roligaste rulle, men den utgör en frisk fläkt som tacksamt skojar med Eurovision ur en islännings perspektiv. Soundtracket är riktigt catchy och välgjort. Micke Persbrandts öde en höjdpunkt. Kan bli en kultfilm i framtiden.
Årets kupp: "La Casa De Papel" säsong 4 (Netflix) briljerade. Höjdpunkter i säsongen? Den otäcka utvecklingen med den hemliga bunkern och dess psykopat. Operation: rädda Lisbon var clever. Uppfriskande också med en värdig motståndare till professorn i form av den listiga och iskalla förhörsledaren Alicia Sierra.
Årets ganska-bra-på-bio-i-brist-på-annat: "Greenland" och "New Mutants".
Årets besvikelse 1: "Tenet", som är oerhört pratig. En typisk Nolan-rulle med pampig musik, Michael Caine i en obligatorisk biroll och en smart knorr i slutet av berättelsen. Dock är den alldeles för krånglig med sin gimmick. Och onödigt lång. Det här var inte alls vad jag hade hoppats på. Se hellre om "Looper" på temat tidsresa, säger jag.
Årets besvikelse 2: Halvvägs in tröttnade jag på tv-serien "Space Force" på Netflix. Trots ett hyfsat roligt upplägg. Trots begåvade Steve Carell som leading man. Trots en stressad apa i rymden. Vad ska jag säga? En pappas tid är dyrbar.
Årets drama: Jag blev inte lika golvad som av den första omgången, men "After Life" säsong 2 kombinerar tårdrypande drama och vulgärknäpp humor på ett väldigt annorlunda och avskalat sätt. Svårt att beskriva. Serien, om en änkling som saknar sin fru, måste helt enkelt upplevas. Ricky Gervais utgör en kvalitetsstämpel, igen.
Årets svenska biorulle som gick till streaming istället: "Se upp för Jönssonligan". Och då skaffade man C More en månad för att se nya "Jönssonligan" i jakten på en finsk kungakrona. Filmen är som ett stort, fyndigt kärleksbrev till den klassiska följetongen. Njutbart men lite splittrat. Man vill ha mer av Dorsin, Sundin, Ankan & co. Just karaktärsfördjupning saknas tyvärr i denna reboot, som emellertid djärvt vågar omtolka vissa klassiska karaktärsdrag. 3 av 5 Franz Jägers.
Årets förlust 1: Sven Wollter gick bort. Vilken katastrofal förlust! En av landets allra starkaste skådisar. Med rösten som kunde flytta berg. Jag minns honom t.ex. från "Solsidan", som pappa i "Sally" och som den utomordentlige kommissarie "Van Veeteren". Rest in peace.
Årets förlust 2: Skådespelaren Sean Connery gick ur tiden. 90 bast blev legenden. Hans sista film blev smått bortglömda och fjantiga "The League of Extraordinary Gentlemen". Desto mer minnesvärd som original-007 i en massa James Bond-filmer. Connery var helt fantastisk som mentor i "Highlander 1" och farsgubbe i "Indiana Jones 3". Vila i frid du också.
Årets förlust 3: Chadwick Boseman lämnade oss alldeles för tidigt efter mångårig, hemligstämplad cancer. Han var alldeles förträfflig som Wakandas beskyddare! Omöjligt att ge någon annan rollen. Lösning: Skriv om manus och låt systern Shuri (Letitia Wright) ta över som nästa Black Panther i tvåan. Hjärtskärande med alla ungar som anordnat högtidliga "Black Panther"-begravningar med sina actionfigurer. Visar med all tydlighet att en sådan mäktig förebild/superhjälte behövdes och behövs. Wakanda forever!
Fem (förmodade) tv-höjdare att se fram emot 2021
1. "Stranger Things" säsong 4 (Netflix)
2. "La Casa De Papel" säsong 5 (Netflix)
3. "Cobra Kai" säsong 3 (Netflix)
4. "Star Wars: The Book of Boba Fett"-miniserien (Disney+)
5. "Falcon & Winter Soldier" säsong 1 (Disney+)
Kommentarer